I måndags var det dags att träffa våra 30 tvåor som självklart satt stilla och tysta med stjärneögon eller så var de som barn i största allmänhet, glada och pigga.. Det är lätt att tänka tillbaka på när man själv var i den åldern. Först hade man längtat efter att vara med i Tandligan, de som tappade tänder alltså. Men inte katten hade jag en aning om att man kunde råka ut för att var tandlös lääääänge. Ja, därför ser porträttbilden ut så här. Jag blir faktiskt full i skratt när jag ser mina drag från mamma som nu är 83 år i ett foto där jag själv är 8 år.