Gullungar

 Det här är mina två rosa följeslagare. De har hjälpt mig att fotografera mera. Jag är som sagt inget tekniskt geni så det tog lite tid att inse fördelen med kamera i mobiltelefonen.

Nu har jag alltid ett val beroende på vart jag ska, liten väska = mobilkameran. Mobilen har man ju ändå alltid med sig.

Nästan alltid i alla fall! När de här små krabataerna dök upp i stadsparken under kvällspromenaden i lördags kväll låg naturligtvis mobilen hemma.

Så vilken lycka när vi under söndagens promenad åter fick stifta bekantskap med en andfamilj.

Under mamman dolde sig de här fina små dunbollarna.

 Fast de är så små kan de redan gå på led. Där har dagens elever mycket att lära sig, eller är det jag som ledare som ska börja vippa lite mer på rumpan för skapa ordning i leden.

 När de börjar närma sig vattnet vill de ta egna beslut om när det är dags att hoppa i. Precis så som jag vill ha det när det är poolparty hos Helén.

Någon är riktigt modig och kommer så här nära. Då kan till och med jag tycka att naturen är fantastisk.