Sepia

I tisdags började det kännas lite ensamt här hemma. M var på väg till Eskilstuna och T har börjat jobba. Passade på att ringa till Berit, min goá vän sedan 27 år tillbaka, i mina tankar fanns att tacka för senast (Jennys kalas). Berit hade äppelpaj i ugnen och med snabba beslut var jag en stund senare nere i deras mysiga kollostuga. Det blev en god och pratig eftermiddag. Bland annat tittade vi på foton på Berits barnbarn. Pappan till den lilla tjejen är en superduktig fotograf. En del av bilderna hade han lagt sepiaton på. Nu har jag prövat.

 Mina fina tjejer blev så här söta med lite annan framtoning. Nu ser jag fram mot att scrappa de här bilderna, blir ju helt annat färgval än det gamla vanliga ROSA.

Elsa i sin snygga hatt på Högklint.

Leah, fotograferad av sin mamma Sara som också är duktig på att ta fina bilder både på tjejerna och sin svärmor.







När jag cyklade hem från Berit kom jag på att jag nog glömt att tacka för senast. Men vi ses ju redan på fredag igen och då har jag ju två fina tillfällen att tacka för. Vad vore livet utan vänner?